Nu är mammaledigheten över. Känns lite vemodigt, och det har gått så fruktansvärt snabbt den här gången! Det är bara att inse, min lilla bäbis är ingen bäbis längre. Nä, han har blivit en pojke som sitter och skrattar med sin storebror ute på trappen till lekstugan på dagisgården. Åå, små älsklingar.
Och jag går hemma alldeles själv på dagarna. Det känns så konstigt så jag får liksom ingenting gjort. Jag bara sitter i soffan och gör.... ingenting. Men sen när barnen har hämtats så då dammsugs, plockas och tvättas det. Konstigt det där. ;) Borde kanske göra tvärtom.
I helgen har vi då inga planer alls. Förutom att jag och Hampus brukar ta en stund för oss själva och hitta på nått bara jag o han. Vi brukar fara ut och äta lunch tillsammans, och det är så mysigt! Det är ju så sällan det bara är vi två, så det behövs verkligen. Och så har Viggo blivit så ini h-vete mammig den sista tiden, så han kan behöva lite bara-pappa-tid oxå. ;)
Han har för övrigt sovit som en kratta de två senaste nätterna, och han ska då helst ligga PÅ mig för att kunna slumra till en stund, och duger det inte så hörs det minsann. Vilket har gjort att nattsömnen inte har varit den bästa för någon av föräldrarna. Jaja, om han brås på sin storebror så lär inte sömnen vara något problem om nått år iallafall. Hampus han sover som en tonåring. När man försöker väcka honom på morgonen så får man till svar "Jag vill sova meeeera" Haha ;)

Frida - Om du inte har så stora krav på det du vill ha stickat - dvs att det räckr med två varv - så visst, jag kan gärna sticka åt dig. ;)
Med andra ord så gick stickningen åt helskotta. Eller, jag har inte ens ämnat till att försöka igen, så dåligt gick det. Fast jag skulle säkert klara av det om jag bara gav mig sjutton på det. Fast just nu orkar jag inte. ;)