Kroppsligt alltså. Mentalt skadad har man väl varit länge? :P
Jag lyckades igår med konsten att hacka in ett lock (sånt man sliter av från konservburkar) rakt i lillfingret.
Dom är vassare än vad man tror. Ajsomsatan vad ont det gjorde. Tur att man har ett ben i fingret som det tog stopp emot, annars hade jag nog varit ett finger fattigare. Typ.
Försökte plåstra ihop det men det vill som inte ta ihop för det bubblar ut saker inifrån. (nu låter det som om jag har värsta tarmarna i fingret, men det är nog bara sån underhud eller vad det nu heter..) Sen kanske det inte hjälper att jag tycker att det är så kul med sår så jag inte kan låta bli att vara där och pilla? :)

Nåja. Sonen lärde sig säkert ett antal svordomar när jag skar mig. Och så var han märkligt fascinerad av blodet. "Få titta mammaaaaaa! *kollar storögt* Mamma bloooooood på fingret" :D
Han kanske blir läkare?